En karismatisk ädelgran med ”asiatisk” silhuett. Detta är ett storvuxet och stormfast japanskt träd. Det bör planteras så att de långa, raka och horisontella grenarna syns från lite avstånd. Underifrån är trädet inte särskilt vackert utan mest risigt. Ett silhuetträd helt enkelt till stora parker m.m.
Förekommer mycket i nationalparken Nikko i centrala Japan, därav det svenska namnet. Har själv sett den i Nikko samt på några andra berg i Japan. Min favoritädelgran för den karaktärsstarka kronan med långa horisontella grenar.
Zon I-IV
Här ett vildväxande träd i Japan. När de här silhuetterna dyker upp i dimman är det ett dendrologiskt hallelulja-moment.
Ett träd till av nikkogran från japanska naturen där dom växer på bergssluttningarna ganska högt. På lite lägre höjd tar Abies firma, momi-granen över.
Abies homolepis har en typisk stam med ljusgrå bark som bara spricker upp grunt och får många, små kvarsittande barkflagor. Här ett ca 100-årigt träd i Göteborgs botans pinetum, planterad 1918 inköpt från berömda plantskolan Hesse i Tyskland varifrån man hittade mycket skoj till Göteborgs botan i början av 1900-talet.
Barr
Fler barr och kottar som börjar falla isär (som kottar på Abies, ädelgranar gör).
Och här ett högt träd i Lunds botan.
Samma träd vintertid.
”De sju samurajerna” kallar jag denna ridå i Kivik som jag njuter av varje gång jag passerar.
Samurajerna från andra hållet.
En ensam ”hörngran” perfekt placerad för att hälsa besökaren med sin allteftersom tilltagande silhuettkvalitet. Planterad av Tor G. Nitzelius på hans privata försöksträdgård på Hallandsåsen.
Den där ska jag ha för att täppa till ett vindhål i den nordöstra delen av mitt woodland. Först måste dock en Picea abies avverkas.
Bra val! Det är ett jättefint silhuett träd!