"Nomina si nescis, perit et cognito rerum" Fritt översatt: "Om du inte vet namnen på saker, vet du inte vad du snackar om". Med ullungrönnen är det så att man skruvar lite på sig när man skall ge ett korrekt vetenskapligt namn. Det är nämligen en rönn som förtjänar att beskrivas som ny art (eller underart av S.commixta) men eftersom så ännu ej skett får man hoppa över artnamnet (om man har ett sortnamn, typ 'Dodong') eller kanske skriva S.sp.aff.commixta (=species affinis = en art som liknar commixta). Skulle vara bekvämt om den helt enkelt kunde få heta Sorbus ullungii eller så. Iallafall, 1976 "hittade" Tor Nitzelius denna rönn på den koreanska ön Ullung-do ute i Japanska havet. Han såg potentialen och samlade frön. Många träd planterades ut på Alnarp och slutligen namngavs några sorter. Sorten 'Dodong', efter öns hamnstad, har dominerat marknaden och så småningom blivit en jättesuccé. Men det finns också snarlika 'Ullung-do' och en 'Ullung Pearl' som har runda orangegula bär. Och nu lanseras sorten LEGEND som ny E-planta med fördelen att slå ut något senare om våren. Zon I-IV eller vad säger ni norr om polcirkeln? Klarar den mer? Vill gärna ha rapporter! Höstfärgerna hos ullungrönnen är kanon!

Här ser vi lite av ullungrönnens växtsätt. Kandelaberformigt med uppåtsträvande, lite glesa men långa och kraftiga skott. Kan bli en 10-14 m höga. Här ett av de äldsta i Sverige (och i världen, utanför Korea, förmodligen). Så värst höga blir nog inte dessa 12 lärjungar som står på rad utanför entrén till Göteborgs botan. De gillar inte riktigt hårdgjorda ytor utan vill ha mer juice på fötterna och kanske även sällskap av andra luftfuktighetshöjande träd omkring sig. Två av dessa 12 träd blev tidigt vandaliserade av någon som försökte (och lyckades) ringbarka dem en meter upp. Men kompetenta botan-personalen bryggympade skadan och så här fint ser det ut idag. När jag gick förbi idag såg jag också att något skett i markytan. Dom har fått en gemensam växtbädd! Finemang, det gillar dom! En fet blandning av showiga perenner här hade ju gjort sig fint också men.. Ullungrönnarna slår ut tidigt om våren men verkar ha glykol i bladnerverna för de tålig åtskilliga minusgrader i detta skick. Men nya sorten LEGEND slår ut senare och kan vara bra på vissa ställen.

Blomknippena liknar fläderns.

Rönnbären som bildas har lite varierande form men är ofta droppformiga. De är inte alls så sura som våra inhemska och är helt ok att äta. Jag har ett knippe liggande inne och när de har torkat är de riktigt söta och smakrika. Lite vintergodis! Jag och min fru Stina åkte ut till Ullung-do hösten 1999 och så här såg det ut på toppen av det högsta berget Seonginbong. Där upp växte ullungrönnen men tyvärr var det dåligt med bär så sent som vi kom dit. I mitt arboretum har jag bara en enda ullungrönn från den resan. Den har ännu inte börjat blomma men det borde ske vilket år som helst nu.