Det här är väl mer en storstor buske än ett träd, men jag tror inte ni misstycker. Det är en lignos så det förslår iallafall. Ligninet kanske det är som gör virket så stenhårt. Har ännu aldrig sågat i nått så hårt som denna var. wilsonii. Den japanska grensågen fastnade i spåret efter att mest ha rivit upp lite sågspån för vart sågtag. Men det blev en vedbit till slut och efter att ha lämna en bit till en vän fick vi ett armband i retur med finslipade kubformade "pärlor" av virket. Härdigheten hos denna kinesiska jättebuske är lite okänd, jag har angett zon III i min sortimentslista men jag kan tänka mig att den kan klara lite till. Den är mycket ovanlig i Sverige. Eller ja, jag har dragit upp ett hundratal och sålt hälften... Här är då de stora blommorna utslagna kl8.20 den 8 juni 2010 Här är den, eller egentligen två buskar, som växte i vår studenthusträdgård i Alnarp. Typ 6 meter hög. Här blommorna på just dom. Det var i denna trädgård jag stiftade bekantskap med denna art. Har nog bara sett den just här faktiskt. Förutom att jag nu då har drivit upp massa plantor och har en fin rad i plantskolan här. Har också planterat ut en massa i mitt arboretum. Kan bli fint bland de betande fåren. En vitblommande hagmarksskog... Längs upp på fotot ser man varför den kallas pärlbuske, blomknopparna ser ut som vit runda pärlor innan de slår ut. Det är nog det vackraste stadiet! Långskottsbladen har en tandad övre bladhalva. Intresseklubben antecknar... Jo, men detta är ett sätt att skilja var. wilsonii från huvudarten E.giraldii. Vidare har E.giraldii som man ser här, röda bladskaft. E. giraldii har också något mindre blommor. Men E. girladii blir också stora buskar. Mycket stora. Små däremot är Exochorda 'The Bride' som är den vanligast odlade pärlbusken i Sverige. Här Exochorda giraldii var. wilsonii, tidig pärlbuske igen.