Sedan den kände svenske dendrologen Tor G. Nitzelius upptäckte ullungrönnen under sin resa till Korea och Japan 1976 har den saknat artbeskrivning. Men sedan en grupp koreanska botanister gjort en grundlig jämförelse mellan olika koreanska rönnarter har man nu tilldelat ullungrönnen artstatus och beskrivit den vetenskapligt som Sorbus ulleungensis Chin S. Chang Tors upptäckt 1976 ledde Tor G. Nitzelius en nordisk expedition till Japan men gjorde ensam en avstickare till den sydkoreanska ön Ullung-do som ligger ett bra stycke ut i havet öster om Sydkorea. Under sin vecka på ön såg han rönnar som liknade japansk rönn, Sorbus commixta, men som avvek genom att vara större i de flesta egenskaperna. Tor såg prydnadspotentialen och samlade fröer. Ullungrönnen, som den kom att kallas på svenska, visade sig vara ett förträffligt park- och trädgårdsträd och har efterhand blivit ett vanligt träd i Sverige. Säkert har vi nu fler träd i vårt land än de ca 2000-2500 st som uppskattas finnas på Ullung-do. Under 1980-talet ingick ullungrönnen i “Projekt 80 - Nya träd och buskar” på Alnarp. Många ullungrönnar planterades ut och utvärderades. Några namngavs och sorten ‘Dodong’, döpt efter huvud-hamnen på Ullung-do, blev den dominerande sorten i Sverige och gavs elitplantstatus. Men ännu fanns inget artnamn på rönnen utan den kallades bara Sorbus ‘Dodong’ E eller ibland Sorbus sp. aff. commixta ‘Dodong’ E för att beteckna att den mest liknade S. commixta. 1983 skriver Tor i sin bok “Träd i när och fjärran” om ullungrönnen, hur den är annorlunda och “kanske en ny art”. Och 1989 beskriver Tor ullungrönnen mycket utförligt på engelska i ett särtryck till Föreningen för dendrologi och parkvårds årsskrift Lustgården. Inspirerad av Tors berättelser reste jag hösten 1999 till Ullung-do och såg bl.a. på toppen av Seonginbong ullungrönnen. Tyvärr fick jag aldrig chans att rapportera till Tor eftersom han gick bort medan jag reste. Tor G. Nitzelius (1914-1999) Äntligen beskriven Många är vi i Sverige som undrat över ullungrönnen och om den inte borde få ett artnamn eller bli en underart till S. commixta. Därför är det nu med ett “Äntligen !” som vi kan konstatera att några sydkoreanska botanister gjort en grundlig studie i fallet och vetenskapligt beskrivit ullungrönnen i en artikel i Harvard Papers in Botany. Artikelns titel är “Sorbus ulleungensis, a new endemic species on Ulleung Island, Korea” och är skriven av Chin-Sung Chang och Hee Young Gil. De har jämfört material från 391 levande trädindivider av ullungrönn och närliggande arter samt över 100 herbarieark. Nästan 20 parametrar har mätts vad gäller bladen, blommorna och frukterna. Och de avgörande skillnaderna gentemot den mest närliggande arten S. commixta ligger just i att ullungrönnen är större i dessa egenskaper. Man kan tillägga att ullungrönnen också blir större som träd samt har mycket kraftigare skott och knoppar. Artepitetet ulleungensis bygger naturligtvis på öns namn som numera tyvärr innehåller ett “e” sedan man år 2000 bytte transkriptionssystem i Sydkorea. På svenska tycker jag inte det finns anledning att infoga ett “e” utan vi kan fortsätta att använda namnet ullungrönn eftersom det stämmer bättre med hur koreanerna uttalar öns namn. Mångformig art S. ulleungensis är endemisk på ön Ullung-do och växer alltså naturligt bara där. Den förekommer i blandade lövskogar från 300 m.ö.h. och upp till öns högsta topp Seonginbong 983 m.ö.h. Arten är variabel och kan både uppträda som trädformig upp till 20 meters höjd eller som lägre och mångstammig. Variation finns också i andra egenskaper och framför allt fruktens form och färg kan variera från runda till droppformiga respektive gulorangea till orangeröda. Tidigt selekterades i Sverige sorten ‘Dodong’ som härrör från ett träd vid berget Seongingbongs topp som Tor samlade frön från (N-100). Den har blivit dominerande i svensk trädgårdshandel och ympas vanligtvis på S. aucuparia. Ur samma fröinsamling härstammar den nya E-plantan med handelsbeteckningen LEGEND som just börjar komma ut på marknaden efter att ha varit under uppförökning ett antal år. Den skiljer sig från ‘Dodong’ bl.a. genom att ha en senare knoppsprickning, tidigare höstfärgning och invintring. Egenskaper som ger den ytterligare bättre härdighet. Tyvärr har den runda frukter och saknar de charmigt droppformiga och rödare rönnbären hos ‘Dodong’. Som kuriosum kan nämnas att ullungrönnens frukter inte alls är så sura som hos vår rönn. Tvärtom kan de vara goda att äta, särskilt som torkade eller frysta. Vore intressant att selektera fram ullungrönnen med godast rönnbär. Peter Linder Hörby 8 januari 2015 Se även  fotodendron.se/trad/sorbus-ulleungensis/ samt  lindersplantskola.se/tradadventskalendern-22-dec-sorbus-dodong-ullungronn/