Bloggen

Verbena

Ljuvliga och somriga är verbenorna. Ofta rika blomsamlingar som sen blir bestående fröställningar över vintern där småfåglar letar fröer att äta.
Själv har jag blivit förtjust i blåverbenan, Verbena hastata. I bilden ovan ser man hur jag använt den som ett högt fältskikt mellan träden i den nyaste delen av vårt Linderlunds arboretum. Den frösår sig mycket och ibland växlar den över till den mer blålila färgen. Här har den dock hållt sig rosa. Den finns i princip i tre färglägen. Ett blålila läge och ett rosa som den växlar lite slumpartat mellan när man sår den. Man kan köpa V. hastata ’Rosea’ om man specifikt vill ha den rosa. Sen finns också ’Alba’, den vita formen.

Tips! Om du går in i excel-listan finns länkar till Googles bildsök för alla växter!

Bistorta amplexicaulis, blodormrot

Många känner denna som Persicaria amplexicaulis men jag har här valt att gå över till den nya, botaniskt korrekta ”ljusa sidan”. Galet coola plantor med röda smala blomsamlingar som piggar upp och eldar på vilken komposition som helst. Plantorna blir kraftiga ruggar med stora ljusgröna blad, perfekts för att dölja falnande vårlöksblomster. Och sen på högsommaren dessa distinkta vertikala spjut som sakta slår ut och blommar i olika svartröda till orangeröda färger. Kombinerat som på bilden med gräs såsom tuvtåtel eller tuvrör blir det kanon!
Mycket inspiration till användning hittas här hos den belgiske perennanvändaren Chris Gyselen. Även denna hemsida sida är informativ.

Baptisia, färgväpplingar

Dessa unika, till ärtfamiljen hörande, perenner spår jag en ljus framtid. Har varit klart underanvända. På senare tid har det också kommit en hel del nya färgvarianter som är rätt spektakulära, kolla igenom bildlänkarna i excel-filen sen! Grundarten B. australis är blå och jättefin men den dovt pastelligt lila ’Purple Smoke’ på bilderna nedan är ju smått magisk. Rolig att kombinera med nästan allt i perennhavet. Finns också snygga vitblommiga baptisior (känns bekvämare att säga än färgväpplingar).
Tänk på att det blir stora ruggar som med dekorativa blad skjuter upp i höjden och gärna breddar sig ut över gångar och annat. Dom har också en tendens att bli barbenade, så bäst att placera in en bit ihop med andra lagom höga perenner och gräs. Solälskare med mycket djupa pålrötter vilket skapar god tålighet mot torrsomrar.

Amsonia

Ett annat klart underanvänt släkte är Amsonia. Sicken lirare, ett fint bladverk med kransställda lansettblad, en iögonfallande blå blomma och sen på hösten en stark halmgul höstförg i det mjuka böljande bladverket.
Själv har jag spanat in och börjat odla ’Blue Ice’ som är en något lägre sort med ljusa blommor och ’Storm Cloud’ som har en särskild egenhet på våren när det nya bladverket spränger fram och påminner om en åskhimmel med mörkt blåvioletta skott och nyblad, kolla upp den!

Anemone

Detta är ett mycket innehållsrikt släkte. Här något om höstanemoner. Ofta är blomningen inte så sen som hösten egentligen utan redan under augusti kommer de kraftigt rosa blomfälten igång. Men pågår sedan länge. Höstanemoner tar viss skugga och bildar ofta stora bestånd med utlöpare. Undvik alltför torra växtplatser. Översta bilden nedan på den läckra sorten ’Pamina’ med smala mörkrosa kronblad i en öppen men något dubbel blomma.
Anemone tomentosa ’Robustissima’ och ’Septemberglanz’ också bra sorter.
Sorter tillhörande Anemone x hybrida är lite mer svårodlade än sorterna tillhörande A. hupehensis och A. tomentosa. Vill man ha de utsökt vackra vita sorterna (tillhör A . x hybrida tyvärr) finns det en förbättring av gamla klassikern ’Honorine Jobert’ som heter ’Andrea Atkinson’. Den börjar blomma tidigare och blommar 65 dagar gentemot ’Honorine Jobert”s ca 45 dagar. Enligt testet i Chicago nedan.
Chicago Botanical Garden har ett jämförande test här!

Filipendula, älggräs (men också brudbröd)

Detta släkte spretar lite vad gäller ståndortspreferenser. Vanligt älggräs (i Sverige vildväxande) F. ulmaria hittar man på fuktiga jordar vilket också gäller F. palmata och F. rubra. Det behöver inte vara plaskvått men en bra placering där dom inte står i den blåsiga och soliga fronten av en plantering i alla fall.
Brudbröd, F. vulgaris, å andra sidan växer på torra kalkrika marker och blir mycket lägre.
På bilden nedan den mycket flamboyanta divan F. rubra ’Venusta’. Kombinera med miskantus-gräs, blodtoppar eller kanske bolltistel.

Aquilegia, aklejor

Art och sortrikt släkte. Jag tyr mig mest till A. vulgaris och dess sorter. På bilderna variationen på det jag i listan kallar frökälla Linderslund. Tog alla fröer jag hittade i mammas trädgård och strödde ut. Så nu har vi en kul mix av blomfärger och former som självsår sig men också återkommer perennt på samma platser år efter år. En styrka är också de mycket dekorativa blågröna blad som kommer tidigt om våren och tål vårfroster.

Aster

Här kunde man skrivit en kilometer men jag besparar er namnbyten till Symphiotrichum m.m. och konstaterar att vi lätt glömmer att plantera tillräckligt med höstastrar. Dom är ju så värdefulla för att ge oss en stark färgkick sent på växtsäsongen. Roliga och tacksamma att kombinera med andra sena perenner och även perfekta till prydnadsgräs som vid den tiden ofta gått över i sitt vackra brungula tillstånd. Två favoriter nedan, Aster pyrenaeus ’Lutetia’ och sen den lysande ceriserosa A. novi-angliae ’Andenken an Alma Pötschke’.
 

Lysimachia clethroides, vitlysing

Här snävar jag inte det lite och tipsar om en art i släktet Lysimachia. Vitlysing är en östasitisk perenn med säregen blomningen bestående av hundratals toppiga, och svängda blomspiror. Ser ut som en stor flock vita små myrslokar som alla tittar åt samma håll. Bladen är lansettlika och ljust klargröna. Vitlysingen täpper effektivt ut ogräs genom sina mycket täta ruggar som växer till med hjälp av rotskott. Värt att nämna är också den höstfärg som bladen antar i varma gulbrunorangea toner. Och det starka vintervärde som denna perenn har med vackert gyllenbrunt bladverk och svarta fröställningar. Planteras ej alltför torrt. Bra snittblomma förresten.

Helianthus salicifolius, skobandssolros

En kul perenn solros är skobandssolrosen med sina 3 meter jättehöga stänglar med skobandssmala blad. Detta är en luftig skulptur att placera in i perennhavet och den kontrasterar mot allt annat med sitt unika uttryck. Bladen är fullt tillräckliga som prydnadsmerit men sent på hösten hinner den ofta utveckla små gula blommor långt däruppe i toppen av skotten, snyggt mot den blå hösthimlen.

Hemerocallis, dagliljor

Med sina pigga och friska, glansigt ljusgröna blad och sen lång blomningssäsong av en mångfald blomfärger är dagliljorna verkligen en perenn att förlita sig på. Bladverket gör att den liksom har fixat sin egen bakgrund till blommorna men den är också tacksam att kombinera med andra perenner för extra effekter och harmonier. Även här har jag så klart en del favoriter:

Helenium, solbrudar

Gillar man den varma färgskalan ska man inte bortse från solbrudarna som levererar varmrött, tegelrött, orangerött, gulorange och gult och brunt. Bra som snittblomma. Den pålitliga gamla ’Moerheim Beauty’ på bilden nedan är en mycket bra sort. Det är min go-to sort inom släktet. Den har just den där varmrödorangebruna mixen. Jag har använt den ihop med Pinus sylvestris framför den rostiga fasaden på promenadhuset Iggy i Malmö. Vill man ha en lägre sort kan man pröva ’Rubinzwerg’.