Äntligen har jag kommit igång med min visningsträdgård i Slottsträdgården i Malmö. Ramen är byggd och nu är det bara till att fylla på jord och plantera.
Mycket growth-power utlovas!
Mer finns att läsa här!
Bloggen
Ullungrönnen har äntligen fått ett vetenskapligt namn – Sorbus ulleungensis
Sedan den kände svenske dendrologen Tor G. Nitzelius upptäckte ullungrönnen under sin resa till Korea och Japan 1976 har den saknat artbeskrivning.
Men sedan en grupp koreanska botanister gjort en grundlig jämförelse mellan olika koreanska rönnarter har man nu tilldelat ullungrönnen artstatus och beskrivit den vetenskapligt som Sorbus ulleungensis Chin S. Chang
Tors upptäckt
1976 ledde Tor G. Nitzelius en nordisk expedition till Japan men gjorde ensam en avstickare till den sydkoreanska ön Ullung-do som ligger ett bra stycke ut i havet öster om Sydkorea. Under sin vecka på ön såg han rönnar som liknade japansk rönn, Sorbus commixta, men som avvek genom att vara större i de flesta egenskaperna. Tor såg prydnadspotentialen och samlade fröer. Ullungrönnen, som den kom att kallas på svenska, visade sig vara ett förträffligt park- och trädgårdsträd och har efterhand blivit ett vanligt träd i Sverige. Säkert har vi nu fler träd i vårt land än de ca 2000-2500 st som uppskattas finnas på Ullung-do.
Under 1980-talet ingick ullungrönnen i “Projekt 80 – Nya träd och buskar” på Alnarp. Många ullungrönnar planterades ut och utvärderades. Några namngavs och sorten ‘Dodong’, döpt efter huvud-hamnen på Ullung-do, blev den dominerande sorten i Sverige och gavs elitplantstatus. Men ännu fanns inget artnamn på rönnen utan den kallades bara Sorbus ‘Dodong’ E eller ibland Sorbus sp. aff. commixta ‘Dodong’ E för att beteckna att den mest liknade S. commixta.
1983 skriver Tor i sin bok “Träd i när och fjärran” om ullungrönnen, hur den är annorlunda och “kanske en ny art”. Och 1989 beskriver Tor ullungrönnen mycket utförligt på engelska i ett särtryck till Föreningen för dendrologi och parkvårds årsskrift Lustgården.
Inspirerad av Tors berättelser reste jag hösten 1999 till Ullung-do och såg bl.a. på toppen av Seonginbong ullungrönnen. Tyvärr fick jag aldrig chans att rapportera till Tor eftersom han gick bort medan jag reste.
Tor G. Nitzelius (1914-1999)
Äntligen beskriven
Många är vi i Sverige som undrat över ullungrönnen och om den inte borde få ett artnamn eller bli en underart till S. commixta. Därför är det nu med ett “Äntligen !” som vi kan konstatera att några sydkoreanska botanister gjort en grundlig studie i fallet och vetenskapligt beskrivit ullungrönnen i en artikel i Harvard Papers in Botany. Artikelns titel är “Sorbus ulleungensis, a new endemic species on Ulleung Island, Korea” och är skriven av Chin-Sung Chang och Hee Young Gil. De har jämfört material från 391 levande trädindivider av ullungrönn och närliggande arter samt över 100 herbarieark. Nästan 20 parametrar har mätts vad gäller bladen, blommorna och frukterna. Och de avgörande skillnaderna gentemot den mest närliggande arten S. commixta ligger just i att ullungrönnen är större i dessa egenskaper. Man kan tillägga att ullungrönnen också blir större som träd samt har mycket kraftigare skott och knoppar.
Artepitetet ulleungensis bygger naturligtvis på öns namn som numera tyvärr innehåller ett “e” sedan man år 2000 bytte transkriptionssystem i Sydkorea. På svenska tycker jag inte det finns anledning att infoga ett “e” utan vi kan fortsätta att använda namnet ullungrönn eftersom det stämmer bättre med hur koreanerna uttalar öns namn.
Mångformig art
S. ulleungensis är endemisk på ön Ullung-do och växer alltså naturligt bara där. Den förekommer i blandade lövskogar från 300 m.ö.h. och upp till öns högsta topp Seonginbong 983 m.ö.h. Arten är variabel och kan både uppträda som trädformig upp till 20 meters höjd eller som lägre och mångstammig. Variation finns också i andra egenskaper och framför allt fruktens form och färg kan variera från runda till droppformiga respektive gulorangea till orangeröda.
Tidigt selekterades i Sverige sorten ‘Dodong’ som härrör från ett träd vid berget Seongingbongs topp som Tor samlade frön från (N-100). Den har blivit dominerande i svensk trädgårdshandel och ympas vanligtvis på S. aucuparia. Ur samma fröinsamling härstammar den nya E-plantan med handelsbeteckningen LEGEND som just börjar komma ut på marknaden efter att ha varit under uppförökning ett antal år. Den skiljer sig från ‘Dodong’ bl.a. genom att ha en senare knoppsprickning, tidigare höstfärgning och invintring. Egenskaper som ger den ytterligare bättre härdighet. Tyvärr har den runda frukter och saknar de charmigt droppformiga och rödare rönnbären hos ‘Dodong’.
Som kuriosum kan nämnas att ullungrönnens frukter inte alls är så sura som hos vår rönn. Tvärtom kan de vara goda att äta, särskilt som torkade eller frysta. Vore intressant att selektera fram ullungrönnen med godast rönnbär.
Peter Linder
Hörby 8 januari 2015
Se även fotodendron.se/trad/sorbus-ulleungensis/
samt lindersplantskola.se/tradadventskalendern-22-dec-sorbus-dodong-ullungronn/
Går våren för fort?
Isåfall lugn, här lite bilder från en promenad häromveckan i Alnarp. Detta har du just missat… Ta ett djupt andetag och bläddra sedan sakta igenom följande bilder och njut lite av våren!
Alnarps magnoliaskog
För ca en vecka sen gick jag en sväng i Alnarps magnoliaskog och beundrade de många magnolior som kommit i blombar storlek. De flesta är resultat av nyligen gjorda svenska korsningar och ännu inte namngivna. Många spännande år följer när fler och fler träd börjar blomma och visar om korsningarna varit lyckosamma.
Macrofoton på våren
100 mm macrolins och man kommer till en annan värld!
De fantastiska bladen på en koreansk al jag insamlat på ön Ullung-do. Närmast lik
Alnus maximowiczii.
Paeonia potaninii, en trädpion som är hyfsat trevlig i bladsprickningen.
En marktäckare till skuggiga och mullrika miljöer är Maianthemum och här tror
jag det är fråga om arten dilatatum, stort ekorrbär.
Sorbus meliosmifolia, en kinesisk oxelart beskriven av Rheder 1915. Dags att börja
odla den?
Vinca minor, vintergröna känner många till. Det finns vitblommig också! V.m.’Alba’
Pachysandra terminalis, skuggröna är vitblommig som art.
Trochodendron aralioides, hjulträd. På japanska ”Yamaguruma”. Ett trevligt litet
städsegrönt träd. Rekommenderas varmt till ditt woodland!
Koelreuteria paniculata, kinesträd. Plantera soligt och med tiden kan du få en
maffig gul blomning mitt i sommaren.
Decaisnea fargesii, narrbuske. Fina blad, lustig blå frukt och god partyefterrätt.
En art som nyss blommade i gult. Cornus mas, körsbärskornell.
Clematis alpina ’Cyanea’
Sambucus nigra ’Laciniata’, fin på nära håll och riktigt användbar som silhuettak.
Akebia quinata, hanblommor.
Akebia quinata, fem blad i krans.
Akebia quinata, hanblommor till vänster och honblomma till höger. Blir det frukt
så kan man äta den.
Tre bilder ovan på Hydrangea quercifolia ’Snow Queen’.
Ginkgo på väg att slå ut.
Metasequoia glyptostroboides ’Goldrush’.
Staphylea pinnata, pimpernöt.
Magnolia stellata ’Waterlily’, en bra stjärnmagnolia.
Cladrastis kentukea, gulved.
Ullung-alen som är på den inledande bilden. Mycket fina bladkanter.
Fina bladkanter har också Schisandra chinensis ’Karl’. S.c. ’Ada’ ger ätliga bär.
Sorbus meliosmifolia igen som avslutning.
Magnolia stellata i blom m.m.
Nu är det naturligtsvis hyfsat vårigt i växthus och plantskola. Här lite bilder från häromdan:
Dessa tre bilder ovan är på Magnolia stellata ’Waterlily’ som har en ytterst svag rosa
antydan i knoppstadiet och sedan en rent vit utslagen, stjärnlik blomma.
Fröplantor av Crataegus tanacetifolia.
Unga Kalopanax semptemlobus.
Magnolia x soulangeana ’Lennei Alba’, en mycket fin vit praktmagnolia.
Dessa två foton är på den magiskt vackra lövsprickningen hos Toona sinensis.
Metasequoia glyptostroboides ’Goldrush’, gulbarrig kinesisk sekvoja.
Clematis alpina ’Cyanea’
Dessa tre foton, Prunus apetala, lyktkörs. En buskformig japansk körsbärsart som
är klart underanvänd i svensk hortikultur.
Nån lungört med fin blå ton i blomman och utan de fula fläckiga blad som lungört
oftast har.
Två foton på Prunus cerasifera ’Trailblazer’.
Prunus apetala också fin i vas.
Utsikt i morgonsolen…
Vårtecken i Linderslunds arboretum
Nu börjar man ana våren! Här är lite bilder från ”himmavid” häromdagen.
Hybridtrollhasseln Hamamelis x intermedia ’Arnold Promise’ som har stark doft och vars blad får fina höstfärger!
’Arnold Promise’
Hamamelis x intermedia ’Diane’
Pyrus ussuriensis
Taxus baccata ’Rushmore’
Vy över arboretet. T-et i mitten är en rovfågels-sittpinne men den är sällan använd.
Världens vackraste barrträd, Pinus sylvestris, vanlig tall.
Lavar på Acer tataricum.
klippt bok
klippt bok och hagtorn och bok
och bok
och bok och lindberså
klotkörsbär
snödroppar droppar
dripp
strutbräken
julrosmingel
Alnarp i snö
Häromdagen tog jag en kort promenad i Alnarpsparken.
3 bilder ovan: Larix decidua, lärk.
2 bilder ovan: Quercus robur, ek
2 bilder ovan: Davidia involucrata var. vilmoriniana, näsduksträd
Acer pseudoplatanus, tysklönn
Alnarpsslottet
Mahonia japonica. Blommar i snön!
4 bilder ovan: Thuja plicata, jättetuja
Fagus sylvatica f. atropunicea, blodbok
3 bilder ovan: Platanus x hispanica, platan
Pinus nigra, svarttall
Phyllostachys bissetii
Taxus baccata ’Fastigiata’, pelaridegran. Bred pelare!
Trädadventskalendern 24 dec – Trochodendron aralioides, hjulträd
Tyckte det kunde passa idag att presentera hjul-trädet. Detta är ett säreget städsegrönt buskträd från Japan, Korea och Taiwan. Det finns bara en levande art i släktet (6 utdöda arter är kända från fossil). Länge har man betraktat den som ensam i sin familj, Trochodendraceae. Men nu för man det lattjo buskträdet Tetracentron till familjen också.
Hjulträdet rullar ihop bladen likt cigarrer på vintern när det blir riktigt kallt. Och det är en tuffing detta lilla träd. Zon I-IV går nog bra om man inte ger dem blåsigt läge och stekande tjältorkesol. Trivs bäst i woodlandmiljö bland andra växter.
Bladen sitter i krans.
Bladen är tjocka och glansiga.
Blomningen är hjulformad och tillsammans med de kransställda bladen motiverar de växtens hamn. På japanska heter det Yama-guruma vilket betyder bergs-bil.
Fröställningen är en vacker rund kakform.
På min Japanresa 1999 kom jag förbi fina träd på ön Yakushima i södra Japan.
Där blev det riktiga stammar.
Fortfarande Yakushima och de fantastiska silhuetternas av skiktade hjulträd i dimman.
Och vackra mönster mot himlen.
Finns det då inga exemplar i Sverige? Jodå även om de inte är så vanliga. I Göteborgs botan står några fina. Bland annat detta i pinetet ihop med en Abies veitchii.
Januari 2005 föll fujigranen i Gudrun-stormen men hjulträdet klarade sig.
Idag, eller ja för några dagar sen bara, ser det ut såhär. Det står alltså ganska nära Blå huset i bambulunden/pinetet. I bakgrunden ser ni perennasortimentet. GOD HJUL!
Trädadventskalendern 23 dec – Phellodendron amurense, sibiriskt korkträd
Dags för min favorit! (skall inte den komma imorgon undrar ni (men då kommer en annan specialare!))
Phello-dendron = kork-träd är en favorit för att den har oslagbar utstrålning och karisma. Det är som en förstenad men levande drake som vibrerar av energi och kraft. Grenarkitektoniken är ett blixtnedslag av konstnärlig charm och träden bla bla…. det är svårt att beskriva men dom är helt klart imponerande!
16 arter har beskrivits genom historien men det mesta är synonymer och småvariationer. 2006 publicerar fem kinerser en artikel där de sågar alla arter utom P.amurense och P.chinense. De tar ett samlat grepp och studerar mer än 1500 herbarieark och gör barktjockleksmätningar på mer än 113 träd. Och de menar att det inte finns fog för mer än två arter. Säkraste skillnaden mellan P.amurense och P.chinense är att den senare har riktigt täta och skaftlösa fröklasar. Undrar om vi har någon P.chinense i Sverige? Det jag sett i Sverige faller alla inom P.amurense även om variation finns i bladform, hårighet och bark m.m.
Zon I-IV (eller vad säger ni som pressar den, nog borde den klara mer?)
Bladen är sammansatta likt askens.
Höstfärgen är en viktig prydnadsmerit. Avnjutes från hängmatta vindstilla dagar mot blå himmel.
Annars är det ju kronbygget och grenverket som imponerar i karaktärsfullhet.
Korkbark. Mer eller mindre tjock. Är den rikigt tunn och slät kan det vara Phellodendron chinense men detta är P.amurense.
Här lite grövre bark på ett träd i von Gimborn Arboretum i Holland.
Bladen har mer eller mindre vitludenhet på undersidan.
Alla årstider bildar det sibiriska korkträdet vackra mönster mot himlen.
eller hur?
När vintern kommer kan man med lite snö på grenarna få ännu mera gratis grafik.
Honträden kan sätta frukter som liknar små citrusfrukter (dom är släkt, Rutaceae).
De mognar till svart och sitter kvar långt in på vintern vilket är dekorativt. Men de innehåller en klibbig olja så ovanför marmorgolv på terassen kan det vara olämpligt att gå ut i strumplästen.
Ett stort träd på Sofiero…
Samma träd på Sofiero.
Och hemma i Linderslund arboretum har jag planterat en hängmattelund av ca 9 träd som jag sått. De börjar nu få lite storlek och om några år till kan jag knyta fast första hängmattan och vänta på att det mönsterbildande krontaket skall sluta sig.
Senaste kommentarer