Isåfall lugn, här lite bilder från en promenad häromveckan i Alnarp. Detta har du just missat… Ta ett djupt andetag och bläddra sedan sakta igenom följande bilder och njut lite av våren!
För ca en vecka sen gick jag en sväng i Alnarps magnoliaskog och beundrade de många magnolior som kommit i blombar storlek. De flesta är resultat av nyligen gjorda svenska korsningar och ännu inte namngivna. Många spännande år följer när fler och fler träd börjar blomma och visar om korsningarna varit lyckosamma.
100 mm macrolins och man kommer till en annan värld!
De fantastiska bladen på en koreansk al jag insamlat på ön Ullung-do. Närmast lik
Alnus maximowiczii.
Paeonia potaninii, en trädpion som är hyfsat trevlig i bladsprickningen.
En marktäckare till skuggiga och mullrika miljöer är Maianthemum och här tror
jag det är fråga om arten dilatatum, stort ekorrbär.
Sorbus meliosmifolia, en kinesisk oxelart beskriven av Rheder 1915. Dags att börja
odla den?
Vinca minor, vintergröna känner många till. Det finns vitblommig också! V.m.’Alba’
Pachysandra terminalis, skuggröna är vitblommig som art.
Trochodendron aralioides, hjulträd. På japanska ”Yamaguruma”. Ett trevligt litet
städsegrönt träd. Rekommenderas varmt till ditt woodland!
Koelreuteria paniculata, kinesträd. Plantera soligt och med tiden kan du få en
maffig gul blomning mitt i sommaren.
Decaisnea fargesii, narrbuske. Fina blad, lustig blå frukt och god partyefterrätt.
En art som nyss blommade i gult. Cornus mas, körsbärskornell.
Clematis alpina ’Cyanea’
Sambucus nigra ’Laciniata’, fin på nära håll och riktigt användbar som silhuettak.
Akebia quinata, hanblommor.
Akebia quinata, fem blad i krans.
Akebia quinata, hanblommor till vänster och honblomma till höger. Blir det frukt
så kan man äta den.
Tre bilder ovan på Hydrangea quercifolia ’Snow Queen’.
Ginkgo på väg att slå ut.
Metasequoia glyptostroboides ’Goldrush’.
Staphylea pinnata, pimpernöt.
Magnolia stellata ’Waterlily’, en bra stjärnmagnolia.
Cladrastis kentukea, gulved.
Ullung-alen som är på den inledande bilden. Mycket fina bladkanter.
Fina bladkanter har också Schisandra chinensis ’Karl’. S.c. ’Ada’ ger ätliga bär.
Sorbus meliosmifolia igen som avslutning.
Nu är det naturligtsvis hyfsat vårigt i växthus och plantskola. Här lite bilder från häromdan:
Dessa tre bilder ovan är på Magnolia stellata ’Waterlily’ som har en ytterst svag rosa
antydan i knoppstadiet och sedan en rent vit utslagen, stjärnlik blomma.
Fröplantor av Crataegus tanacetifolia.
Unga Kalopanax semptemlobus.
Magnolia x soulangeana ’Lennei Alba’, en mycket fin vit praktmagnolia.
Dessa två foton är på den magiskt vackra lövsprickningen hos Toona sinensis.
Metasequoia glyptostroboides ’Goldrush’, gulbarrig kinesisk sekvoja.
Clematis alpina ’Cyanea’
Dessa tre foton, Prunus apetala, lyktkörs. En buskformig japansk körsbärsart som
är klart underanvänd i svensk hortikultur.
Nån lungört med fin blå ton i blomman och utan de fula fläckiga blad som lungört
oftast har.
Två foton på Prunus cerasifera ’Trailblazer’.
Prunus apetala också fin i vas.
Utsikt i morgonsolen…
Nu börjar man ana våren! Här är lite bilder från ”himmavid” häromdagen.
Hybridtrollhasseln Hamamelis x intermedia ’Arnold Promise’ som har stark doft och vars blad får fina höstfärger!
’Arnold Promise’
Hamamelis x intermedia ’Diane’
Pyrus ussuriensis
Taxus baccata ’Rushmore’
Vy över arboretet. T-et i mitten är en rovfågels-sittpinne men den är sällan använd.
Världens vackraste barrträd, Pinus sylvestris, vanlig tall.
Lavar på Acer tataricum.
klippt bok
klippt bok och hagtorn och bok
och bok
och bok och lindberså
klotkörsbär
snödroppar droppar
dripp
strutbräken
julrosmingel
Häromdagen tog jag en kort promenad i Alnarpsparken.
3 bilder ovan: Larix decidua, lärk.
2 bilder ovan: Quercus robur, ek
2 bilder ovan: Davidia involucrata var. vilmoriniana, näsduksträd
Acer pseudoplatanus, tysklönn
Alnarpsslottet
Mahonia japonica. Blommar i snön!
4 bilder ovan: Thuja plicata, jättetuja
Fagus sylvatica f. atropunicea, blodbok
3 bilder ovan: Platanus x hispanica, platan
Pinus nigra, svarttall
Phyllostachys bissetii
Taxus baccata ’Fastigiata’, pelaridegran. Bred pelare!
Tyckte det kunde passa idag att presentera hjul-trädet. Detta är ett säreget städsegrönt buskträd från Japan, Korea och Taiwan. Det finns bara en levande art i släktet (6 utdöda arter är kända från fossil). Länge har man betraktat den som ensam i sin familj, Trochodendraceae. Men nu för man det lattjo buskträdet Tetracentron till familjen också.
Hjulträdet rullar ihop bladen likt cigarrer på vintern när det blir riktigt kallt. Och det är en tuffing detta lilla träd. Zon I-IV går nog bra om man inte ger dem blåsigt läge och stekande tjältorkesol. Trivs bäst i woodlandmiljö bland andra växter.
Bladen sitter i krans.
Bladen är tjocka och glansiga.
Blomningen är hjulformad och tillsammans med de kransställda bladen motiverar de växtens hamn. På japanska heter det Yama-guruma vilket betyder bergs-bil.
Fröställningen är en vacker rund kakform.
På min Japanresa 1999 kom jag förbi fina träd på ön Yakushima i södra Japan.
Där blev det riktiga stammar.
Fortfarande Yakushima och de fantastiska silhuetternas av skiktade hjulträd i dimman.
Och vackra mönster mot himlen.
Finns det då inga exemplar i Sverige? Jodå även om de inte är så vanliga. I Göteborgs botan står några fina. Bland annat detta i pinetet ihop med en Abies veitchii.
Januari 2005 föll fujigranen i Gudrun-stormen men hjulträdet klarade sig.
Idag, eller ja för några dagar sen bara, ser det ut såhär. Det står alltså ganska nära Blå huset i bambulunden/pinetet. I bakgrunden ser ni perennasortimentet. GOD HJUL!
Dags för min favorit! (skall inte den komma imorgon undrar ni (men då kommer en annan specialare!))
Phello-dendron = kork-träd är en favorit för att den har oslagbar utstrålning och karisma. Det är som en förstenad men levande drake som vibrerar av energi och kraft. Grenarkitektoniken är ett blixtnedslag av konstnärlig charm och träden bla bla…. det är svårt att beskriva men dom är helt klart imponerande!
16 arter har beskrivits genom historien men det mesta är synonymer och småvariationer. 2006 publicerar fem kinerser en artikel där de sågar alla arter utom P.amurense och P.chinense. De tar ett samlat grepp och studerar mer än 1500 herbarieark och gör barktjockleksmätningar på mer än 113 träd. Och de menar att det inte finns fog för mer än två arter. Säkraste skillnaden mellan P.amurense och P.chinense är att den senare har riktigt täta och skaftlösa fröklasar. Undrar om vi har någon P.chinense i Sverige? Det jag sett i Sverige faller alla inom P.amurense även om variation finns i bladform, hårighet och bark m.m.
Zon I-IV (eller vad säger ni som pressar den, nog borde den klara mer?)
Bladen är sammansatta likt askens.
Höstfärgen är en viktig prydnadsmerit. Avnjutes från hängmatta vindstilla dagar mot blå himmel.
Annars är det ju kronbygget och grenverket som imponerar i karaktärsfullhet.
Korkbark. Mer eller mindre tjock. Är den rikigt tunn och slät kan det vara Phellodendron chinense men detta är P.amurense.
Här lite grövre bark på ett träd i von Gimborn Arboretum i Holland.
Bladen har mer eller mindre vitludenhet på undersidan.
Alla årstider bildar det sibiriska korkträdet vackra mönster mot himlen.
eller hur?
När vintern kommer kan man med lite snö på grenarna få ännu mera gratis grafik.
Honträden kan sätta frukter som liknar små citrusfrukter (dom är släkt, Rutaceae).
De mognar till svart och sitter kvar långt in på vintern vilket är dekorativt. Men de innehåller en klibbig olja så ovanför marmorgolv på terassen kan det vara olämpligt att gå ut i strumplästen.
Ett stort träd på Sofiero…
Samma träd på Sofiero.
Och hemma i Linderslund arboretum har jag planterat en hängmattelund av ca 9 träd som jag sått. De börjar nu få lite storlek och om några år till kan jag knyta fast första hängmattan och vänta på att det mönsterbildande krontaket skall sluta sig.
”Nomina si nescis, perit et cognito rerum” Fritt översatt: ”Om du inte vet namnen på saker, vet du inte vad du snackar om”. Med ullungrönnen är det så att man skruvar lite på sig när man skall ge ett korrekt vetenskapligt namn. Det är nämligen en rönn som förtjänar att beskrivas som ny art (eller underart av S.commixta) men eftersom så ännu ej skett får man hoppa över artnamnet (om man har ett sortnamn, typ ’Dodong’) eller kanske skriva S.sp.aff.commixta (=species affinis = en art som liknar commixta). Skulle vara bekvämt om den helt enkelt kunde få heta Sorbus ullungii eller så.
Iallafall, 1976 ”hittade” Tor Nitzelius denna rönn på den koreanska ön Ullung-do ute i Japanska havet. Han såg potentialen och samlade frön. Många träd planterades ut på Alnarp och slutligen namngavs några sorter. Sorten ’Dodong’, efter öns hamnstad, har dominerat marknaden och så småningom blivit en jättesuccé. Men det finns också snarlika ’Ullung-do’ och en ’Ullung Pearl’ som har runda orangegula bär. Och nu lanseras sorten LEGEND som ny E-planta med fördelen att slå ut något senare om våren.
Zon I-IV eller vad säger ni norr om polcirkeln? Klarar den mer? Vill gärna ha rapporter!
Höstfärgerna hos ullungrönnen är kanon!
Här ser vi lite av ullungrönnens växtsätt. Kandelaberformigt med uppåtsträvande, lite glesa men långa och kraftiga skott.
Kan bli en 10-14 m höga. Här ett av de äldsta i Sverige (och i världen, utanför Korea, förmodligen).
Så värst höga blir nog inte dessa 12 lärjungar som står på rad utanför entrén till Göteborgs botan. De gillar inte riktigt hårdgjorda ytor utan vill ha mer juice på fötterna och kanske även sällskap av andra luftfuktighetshöjande träd omkring sig.
Två av dessa 12 träd blev tidigt vandaliserade av någon som försökte (och lyckades) ringbarka dem en meter upp. Men kompetenta botan-personalen bryggympade skadan och så här fint ser det ut idag.
När jag gick förbi idag såg jag också att något skett i markytan. Dom har fått en gemensam växtbädd! Finemang, det gillar dom! En fet blandning av showiga perenner här hade ju gjort sig fint också men..
Ullungrönnarna slår ut tidigt om våren men verkar ha glykol i bladnerverna för de tålig åtskilliga minusgrader i detta skick. Men nya sorten LEGEND slår ut senare och kan vara bra på vissa ställen.
Blomknippena liknar fläderns.
Rönnbären som bildas har lite varierande form men är ofta droppformiga. De är inte alls så sura som våra inhemska och är helt ok att äta. Jag har ett knippe liggande inne och när de har torkat är de riktigt söta och smakrika. Lite vintergodis!
Jag och min fru Stina åkte ut till Ullung-do hösten 1999 och så här såg det ut på toppen av det högsta berget Seonginbong. Där upp växte ullungrönnen men tyvärr var det dåligt med bär så sent som vi kom dit. I mitt arboretum har jag bara en enda ullungrönn från den resan. Den har ännu inte börjat blomma men det borde ske vilket år som helst nu.
Här har vi en lite annorlunda kornell. Den blommar på bar kvist och ger gott om ätliga bär om man planterar grupper av dom. Zon I-IV.
Här en sen skörd ihop med de sista hösthallonen. Körsbärskornellerna har innan mognad en riktigt sträv smak men när de väl nått full mognad är de riktigt goda och smakrika. Mina barn älskar dom och jag med.
Cornus mas blommar tidigt på bar kvist med gula stjärnlika blommor i stor mängd. Sen gör busken en paus varefter bladen kommer lite senare.
Närbild på blommningen.
Vid fri utveckling blir körsbärskornellen en flerstammig jättebuske. Men man kan lätt stamma upp den till ett mindre träd. Flerstammig eller tränad mot en käpp som ett enstammigt träd med tydlig rak stam. Lämplig till torra stadsmiljöer där den gynnas av värmen. Dock bör man tänka på den stora bärsättning som kan bli och skapa en smet om det är gångtrafik under. En perennplantering under blir dock perfekt.
Här en rad i min plantskola där jag stammar upp dem efterhand till flerstammiga klätterträd.
Särskilt rik verkar bärsättningen bli om man planterar flera tillsammans.
Bären liknar avlånga körsbär och kan ätas som dom är när de är helt mogna. Jag brukar äta några stycken var gång jag går förbi. Man kan också förädla dem på olika sätt. Bl.a. gör man en likör, Dirndl nedåt Europa.
Senaste kommentarer